Förändringar och prioriteringar

Nästan allt i min resa handlar om prioriteringar. Att jag aktivt valt bort saker för att hinna med träningen till exempel. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att "du  som tränar så mycket kan väl... äta mer, vila, festa, gör ditt eller datt". Och ja, det är klart att jag kan. Men inte just nu kanske eller kanske bara sällan. Självklart gör jag avsteg från den kost och den träning jag planerat, ibland gör jag det för att jag inte kan stå emot frestelsen och ibland gör jag det för att jag redan innan bestämt mig för att jag ska göra ett avsteg. Men skillnaden mellan förr och nu är att jag också innan avsteget bestämt när jag ska vara på banan igen.

Jag måste prioritera min förändring och mig själv. Det är också med all säkerhet många som har synpunkter på att jag inte hänger med barnen all min lediga tid. Kanske är det nån som tycker att jag är en dålig mamma också. Men om man vänder på det då... hur bra är jag som förälder om jag inte orkar vara aktiv med barnen? Inte orkar åka skidor eller cykla? För att  jag är för stor, tung och inte tycker om mig själv. Vad förmedlar det?
Sen är jag övertygad om att ALLA mår bra av egen tid, att skaffa barn behöver inte betyda att man ger upp sig själv och sina drömmar i 20 år. Man ska leva med sina barn och inte genom dem.
Och mina barn stöttar mig, de ser hur bra jag mår och ibland är de med mig när jag tränar, ibland är de med pappan, eller nån annan vuxen eller kompis och ibland är de hemma själva.
Och när jag planerar min vecka så har jag redan planerat in barnen och deras aktiviteter. De går först men jag är väldigt tätt efter ;-)

Jag har nog skrivit en del om prioriteringar förut. Men ska man komma nån vart så måste man bestämma sig för hur man ska komma dit man vill. Man kommer ingenstans genom att varje vecka säja "jag borde också..." eller när någon tar en stor tugga av en bulle och säjer "jag borde inte äta den här". Varför borde du inte det? Stanna upp och tänk lite på det. Ät hellre din bulle, njut av smaken och känslan men nöj dig med det sen. Ät inte fler eller fortsätt inte äta onyttigt hela dan eller hela veckan för att "allt" redan är förstört.
Sluta säj att du ska börja på måndag, livet är det som pågår här och nu och man måste göra ett val.

Var nöjd med det du har eller hur du ser ut. Om du inte är nöjd. Gör nåt åt det.

För mig handlar det om att jag är trött på att alltid tänka på hur jag ser ut, vad jag väger. 20 år har gått åt till att mer eller mindre vara missnöjd med mitt utseende och ständigt snegla på andra som lyckas. Jag tänker bli en av dem som lyckas. Jag ska nå mina mål, det får ta den tid det tar. Jag kommer inte bli nån smalis om man ska gå efter BMI men jag vill vara stark, vältränad och välmående resten av mitt liv. Vad vågen säjer är ointressant (nästan...;-)
Och det är faktiskt värt att prioritera bort vissa andra saker.